Manel Estiarte i Duocastella , född 26 oktober 1961 i Manresa, är en spansk (katalansk) vattenpolospelare. Han ingick i Spaniens landslag vid olympiska sommarspelen 1980 , 1984 , 1988 , 1992 , 1996 och 2000 . Under sin landslagskarriär gjorde Estiarte 1 561 mål[ 1] och blev känd under smeknamnet El delfín goleador ("delfinmålskytten").[ 2]
Karriär Estiarte tog OS-silver i den olympiska vattenpoloturneringen i Barcelona och OS-guld i den olympiska vattenpoloturneringen i Atlanta .[ 3] Han vann skytteligan i fyra OS: Moskva , Los Angeles , Seoul och Barcelona.[ 4] I Sydney var han fanbärare för Spanien.[ 5]
Estiarte är en av tre idrottare som har representerat Spanien i sex olympiska spel. De två övriga är fäktaren Luis Álvarez [ 6] och gångaren Jesús Ángel García .[ 7]
Estiarte tog VM-guld för Spanien i samband med världsmästerskapen i simsport 1998 i Perth .[ 8] VM-silver blev det 1991 i Perth och 1994 i Rom .[ 9]
I FINA Men's Water Polo World Cup var Estiartes medaljsaldo tre bronsmedaljer: 1985 i Duisburg , 1991 i Barcelona och 1999 i Sydney .[ 3]
EM-bronset 1983 var Spaniens första medaljplacering i en internationell vattenpolotävling på den nivån.[ 10] EM-silver blev det 1991 i Aten och EM-brons på nytt 1993 i Sheffield .[ 11]
Estiarte tog brons i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1979 och silver i vattenpoloturneringen vid medelhavsspelen 1983 .[ 12]
Efter karriären Pep Guardiola och Manel Estiarte firar FC Barcelonas seger i Uefa Champions League 2008/2009 . Estiarte var ledamot av Internationella olympiska kommittén 2000–2004. Han valdes in i The International Swimming Hall of Fame 2007.[ 13] Sedan 2013 är han medarbetare åt fotbollslaget FC Bayern Münchens tränare Pep Guardiola .[ 14] Han samarbetade med Guardiola redan 2008–2012 som chef för externa relationer i FC Barcelona som Guardiola då tränade.[ 15] Estiartes självbiografi Todos mis hermanos utkom 2009.[ 16]
Klubbar Club Natació Manresa (1975–1979) Club Natació Barcelona (1979–1985) Pallanuoto Pescara (1986–1989) Rari Nantes Savona (1989–1991) Club Natació Catalunya (1991–1992) Pallanuoto Pescara (1992–1999) Club Natació Atlètic-Barceloneta (1999–2000)
Utmärkelser
Bibliografi
Referenser ^ Manel Estiarte: El waterpolo lleva su nombre Arkiverad 18 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine .. Leyendas. Diario AS. (spanska) ^ Manel Estiarte, el delfín goleador Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine .. Noticias y Ocio. (spanska) ^ [a b ] Manuel Estiarte Arkiverad 4 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine .. Sports Reference. Läst 19 februari 2015. ^ Estiarte still going for goals. BBC Sport 30 augusti 2000. ^ Spain Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine .. Sports Reference. Läst 19 februari 2015. ^ Luis Álvarez Arkiverad 25 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine .. Sports Reference. Läst 19 februari 2015. ^ Jesús Ángel García Arkiverad 5 juli 2009 hämtat från the Wayback Machine .. Sports Reference. Läst 19 februari 2015. ^ World champions – team line-up Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine .. FINA. Läst 19 februari 2015. ^ Water Polo: Estiarte Strikes World Championship Gold. Swimming World 18 januari 1998. Läst 19 februari 2015. ^ 1983 European Championships Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine .. Erkin Shagaev Water Polo. ^ Manel Estiarte, premio Príncipe de Asturias de los Deportes 2001. ABC. (spanska) ^ Estiarte, le emozioni di Spalato e Casablanca. Il Centro (italienska) ^ Manuel Estiarte Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine .. International Swimming Hall of Fame. ^ Manel Estiarte: Peps engster Vertrauter. Abendzeitung München 26 juni 2013. ^ Manel Estiarte se irá con Guardiola. Mundo Deportivo. (spanska) ^ El deportista que plantó cara al dolor. El Mundo. (spanska)
Externa länkar